emohdml.blogg.se

 

Enligt kursguiden skulle postern vara en visualisering utav mitt PLN, och det är också därför jag valt att endast inkludera en liten del utav mitt PLE också. Studieteknik-kursen har hjälpt mig att sätta fingret på ett mer exakt sätt för mig att lära mig saker. En sak som kom fram var att jag arbetar bäst nattetid, därav natthimmel på postern. De ikoner som skall skapa stjärnbilder använder jag inte dagligen, men det är en liten dörr till vidare utveckling utav mitt nätverkande. Jag skall absolut lära mig och förstå samt använda Twitter till exempel till ett mer gynnande sätt för mig.

 

"Kunskap är oändlig" har jag även skrivit på postern, dels för att sätta det framför en himmel som dels ska referera till universum som är oändligt, likt kunskap. Vi behöver ständigt förnya och uppdatera vårt lärande för att förstå människors perception och inställning till t.ex. teknik (föreläsning 16 september 2013). Kunskap kan man alltid ta till sig på nya sätt, det handlar om att taktiskt hantera och utvidga sina nätverk samt att ha ett öga för kritiskt tänkande och därmed skapa förtroende för personer man följer exempelvis.

 

Jag tycker att John Deweys teorier och arbete har betytt mycket i själva definitionen utav den komplexa inlärningen vi har. I boken "Pedagogik för 2000-talet" beskrivs Deweys pedagogik som en problem-metod. Hans pragmatism, som innebär att teorier är verktyg framför riktlinjer att använda och utveckla för att lära sig och ställa frågor. I boken står även:

"Utan praktik blir teorin obegriplig, utan teori förstår man inte det praktiska. Kunskap uppstår när vi prövar oss fram i arbete och handling".

Man kan alltså se en situation som sådan att man kanske inte lärt sig en metod att göra rätt, men 99 metoder att göra fel. Erfarenheter är också kunskap.

 

Skillnader är en tillgång har Lennarth Bernhardsson sagt gång på gång, och det ligger mycket i det. Utav andra kan jag lära mig mitt eget sätt att lära mig och nätverka. Mina egna noder kan jag välja och filtrera. Liknelsen mellan rhizome och rotväxter är fenomenal. Men det är också något som behöver tränas på. Att kunna finna kontakter, solla ut information, kategorisera utifrån sitt eget mål och information man är ute efter.

 

Aldrig tidigare har jag reflekterat så ingående över mitt eget nätverkande som jag gjort under den här kursen. Det är intressant att ha fått se med "andras ögon" hur jag själv brukar mitt nätverkande och vart jag egentligen får min information, hur jag sprider den och använder den. Det var även svårt att rada upp alla sina nätverk som man verkar i, och under kursen har jag dragit slutsatsen (som även står i tidigare inlägg) att det enda nätverket som kommer att bestå livet ut är familjen. Just att vi är släkt gör ju oss till ett nätverk, och även om vi inte pratar kommer vi i alla fall dela blodgrupp, minnen och familjeträd.

 

Det är fascinerande att se hur fort nätverkande spridits genom åren. I Networked skrivs det om de tre viktiga revolutionerna. En utav dem är "the social network revolution", där det skrivs om flera anledningar till att det har blivit som det blivit. Exempel på detta är de ändrade familjesituationerna/realtionerna, som gjort att familjer är mer nätverkande och inte längre följer traditionella mönster. Ett annat exempel är transporter som gör det möjligt att förflytta sig över världen och dessutom Internet som utvidgat vårt nätverkande och möjliggjort spridning, handel och kommunikation. 

 

Jag blev också varse under den här kursen att jag egentligen verkar i betydligt fler nätverk än vad jag egentligen är medveten om. Men jag hoppas att de kunskaper jag förvärvat under dessa 10 veckor möjliggör vidare djupdykning i mitt nätverkande och hur jag kan solla ut till ännu smalare sätt att komma åt specifik information och kunna behålla men ändå sortera ut information som inte är så viktig.

Under vårt gruppmöte den 23 oktober diskuterade vi sociokulturellt lärande och hade i gruppen riktat in oss på olika inriktningar i detta perspektiv; mediering, språk och artefakter. Jag valde att ritkta in mig på artefakter. Ska man förklara var en artefakt är behöver man också reda ut begreppet kultur. En kultur är en uppsättning av idéer, värderingar, kunskaper och andra resurser som vi förvärvar genom interaktion med omvärlden (Säljö, 2010). Man kan skilja på materiell och immateriell kultur, och artefakter i sin tur är de fysiska redskap som fyller vår vardag. Även där kan man skilja på intelektuella och fysiska artefakter och är uppbyga utav kunskap, erfarenheter och syfte. Dessa innefattar bland andra verktyg, instrument, informations- och kommunikationstekneologi, forskaffningsmedel osv (Säljö, 2010).

Så i en kultur utvecklas artefakter i takt med den kulturella utvecklingen. Det är lätt att se att vi lever i en konstgjord värld där allt omkring oss är uppbyggda utav människan. Nu för tiden är inte våra erfarenheter ett resultat utav en personlig dagbok. Vi kan "låna" andras kunskaper genom att lagra kunskap. Där kommer språket in. Ett språk är framtaget för att kunna ta till sig, låna, översätta, jämföra kunskap och kommunicera med varandra (Säljö, 2010). Medieringen är själva överföringen utav kommunikation och hur man ger och tar emot information. Ett exempel som Säljö nämner är att bli tillsagd att göra något och sedan göra det. Då blir språket medierat i form av språk från avsändaren, mottaget och tolkat utav mottagaren för att sedan leda till en fysisk handling.

 

En fråga vi ställde oss under gruppsammanträdet var "hur förklarar man ljus för någon som inte kan se?". Det ledde till en hel del olika förslag om huruvida man kan associera till andra sinnen, såsom att kyla är mörker och värme är ljust. Detta är alltså ett resultat utav att vi lärt oss att dels kommunicera med språk och samla erfarenheter som man kanske inte upplevt själv. Så alla tre element behövs i det sociokulturella perspektivet och samspelar mycket nära varandra.

we no longer need to try and be "the smartest in the room" - we need to be in the smartest room #PLN #ecoo

— Harry C. Blyleven (@hblyleven) October 25, 2013

"Vi behöver inte längre försöka att vara 'smartast i rummet' - vi behöver vara i det smartaste rummet." Jag tycker att det är en väldigt bra förklaring till vårt nätverkande har utvecklats och även våra sätt att lära oss. Konkurrens är fortfarande påtagligt närvarande i jobbsammanhang och ett personligt varumärke, men i alla nätverk vi rör oss i så handlar en stor del faktiskt om att samla och ge kunskap.

Uttrycket "sharing is caring" slänger sig de flesta med, och min personliga uppfattning är som sådan att jag tror att vi som samhälle blir mycket starkare om vi lär oss tillsammans och sprider kunskap på ett sätt som är tillgängligt för alla. Då behöver vi i klassrummen sluta hetsa med att räcka upp handen på lektioner och i det avseendet tävla om vem som är smartast, då fokuset inte riktar till det kollektiva lärandet utan att nöta in frågor till ett prov. 

 

När Harry C. Blyleven i ovanstående tweet skriver om "the smartest room", så handlar det om att kunna finna relevanta källor till kunskap (nätverk) som man är intresserad utav. Jag till exempel är väldigt intresserad utav specialeffekt-smink. På youtube sitter många makeup-artister på sina kanaler och lägger upp tips och tutorials på hur saker och ting kan göras. Med mitt intresse kan det ibland underlätta att se hur någon annan gör istället för att läsa sig till det. På youtube finns även möjlighet till tvåvägskommunikation, jag kan skriva en fråga och förhoppningsvis få svar och tips om andra makeup-artister. Detta nätverk har inget med typiska skolämnen att göra, men är ändå en källa till kunskap där jag delar och tar del av information.

 

Internet är smockfull utav nätverk som går in och ut i varandra, och det kan vara svårt att smala ner sina infomationsplattformar för att faktiskt hinna kolla igenom material och kritiskt granska annat material. Det finns tjänster som erbjuder rum där man kan samla sina mest intressanta plattformar och följa dessa när något nytt tillkommer, istället för att "irra omkring" mellan 20 olika webbsidor i jakt på uppdatering varje dag.

Källkritik känner jag väldigt starkt för, och det har framkommit i tidigare blogginlägg, men jag står fast vid det. Det finns mycket diskussioner med påstådda vetenskapliga grunder, men som i själva verket är propaganska och spridning av fördomar och framförallt osanning. Med träning och ännu mer kunskap i framtiden kommer det att komma ännu bättre idéer på huruvida vi sorterar och lagrar information. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter i skolorna också.

 

Personal learning network tycker jag att folk för det första behöver bli mer medvetna om. Under dessa veckor på DML-kursen har jag lärt mig så mycket mer om mitt personliga nätverk än jag gjort tidigare. Ännu mer nyfiken är jag på hur vi kommer att prata om detta i framtiden.

Att det ska vara så lurigt att komma ihåg att blogga i tid. Jag hoppas verkligen inte att själva bloggandet blir ett framtida yrke med stenhård deadline. I så fall flyger jag nog ut från chefens kontor innan jag ens hunnit packa upp mina grejer.

 

Detta blir en form utav resumé från seminariet kring den nätverkande individen som vi hade den 9 oktober. I vår grupp diskuterade vi mycket kring den enskilde individen, huruvida man kan etablera sig själv och sitt namn beroende på vad syftet är. Skall man söka arbete så kan man med nätverkandets hjälp bygga upp en portfolio på Internet som kan kan hänvisa till och visa upp arbetsprover på lämpliga ställen utöver sociala medier som till exempel Facebook, twitter eller liknande. Vi pratade även om hur nämnda medier granskas utav arbetsgivare i större utsträckning, något jag är lite emot. Min egna tanke är om det verkligen är nödvändigt att verkligen veta så mycket om en framtida anställds personliga liv med festbilder och statusuppdateringar sett från en arbetsgivares ögon.

 

att finnas på sociala medier kan både hjälpa och stjälpa dig i din personliga marknadsföring #dml100 #gr2

— Elin (@elin_sjoberg) October 9, 2013

 

Jag kan däremot tycka att det är tråkigt att man måste anpassa sin aktivitet på sociala medier med rädsla för att bli granskad utav personer som avgör viktiga saker, som exempelvis jobb som jag varit inne på. Det känns som att det blir en form av fasad för att framstå som exemplarisk anställd. Som vi pratat om under föreläsningar så krockar det med personliga intressen där man också nätverkar.

 

Personlig kontakt med kunder, marknadsföring, direkt feedback på globala/lokala plan är lönsamt för nätverkande organisationer. #dml100 #gr2

— Elin (@elin_sjoberg) October 9, 2013

 

 I samband med den här tweeten pratade vi om gästföreläsaren Charlie och hans företag Ridestore som lagt mycket fokus i sin marknadsföring på kontakt med sina kunder på ett personligt plan. Engagemang i form utav chattrum, sms och mail leder ofta till att kunden "kommer tillbaka". Även större företag som H&M och liknande har etablerat sig i sociala medier som till exempel Facebook. Där kan man ta emot feedback som kanske gäller en viss butik i en viss stad. Jämfört med företag där man kan skicka mail och få tillbaka "autosvar" så är det mycket mer uppskattat att få ett svar som känns som att någon faktiskt läst ditt mail och formulerat ett svar som är specifikt för din fråga. Charlie berättade att hans företags mål är att vara bättre än en fysisk butik med biträden, fast online. Så som det företaget växt på ett antal år så kan man dra slutsatsen att det är ett mycket lyckat koncept med ett starkt nätverk med sina kunder.

 

Den kompenta nätverkaren kan solla nyttig info och sätta det i sammanhang, kan ha fokus och har ett bra varumärke på IKT. #dml100 #gr2

— Elin (@elin_sjoberg) October 9, 2013

 

 När vi kom in på den kompetenta nätverkaren så pratades det mycket om källkritik. Att kunna avgöra vad som ses som bra källor och inte i spridning av information är mycket viktigt för att inte fara med osanning. Jag tror att man kan lära sig att hantera källkritik om man sätter in som vana att granska det man läser och hitta relevanta källor, ifrågasätta och reflekera själv. Man kan i bildspråk lära sig att urskilja dokumentärt ifrån propaganda. Under onsdagens seminarium (23/10) pratade vi om kunskap och drog slutsatsen att kunskap är subjektivt och om det hade funnits riktiga sanningar så skulle inte konflikter uppstå.

 

Den kompetenta nätverkaren kan sin källkritik och tar ansvar för sitt yttrande på internet. - hållbart nätverkande #dml100 #gr2

— Elin (@elin_sjoberg) October 9, 2013

 

 

Ännu en vecka har gått, och åter igen har jag halkat efter med min uppdatering. Att få in vanan att göra saker överlag känns ganska lurigt om man inte självmant valt att ändra beteende. Känns dock bättre att skriva när man faktiskt har något att säga, istället för att pressa ur tomma ord. Kanske borde jag inte heller spara allt och skriva ett inlägg i veckan, utan dela upp till flera mindre inlägg. Vi får se hur det blir vid nästa bloggtillfälle.

 

Jag älskar min dator, men det känns som att vi snart får skiljas åt. Kan inte tejpa ihop datorn i evighet :( #Separationsångest

— Emelie Öhman (@Emfelie) September 24, 2013

Första meningarna på Twitter. Nu kan det bara gå utför!

— Emelie Öhman (@Emfelie) September 9, 2013

    En förkylning kan orsaka mycket dumheter, och likaså information kring deadlines såsom inlägg kopplat till tweets. Här kommer de fem tweets som jag under veckan vill ta upp och diskutera. Denna veckan har det diskuterats kring Tomas Lindroths artikel gällande undervisning med hjälp utav IT och datorer. I anvisningara till dessa blogginlägg står det att man får inkludera andras tweets om de känns relevanta, och mina kurskamrater har skrivit inlägg som jag inte kunde skrivit bättre själv.

Angående undervisning i skolan med hjälp utav datorer så anser jag att det finns både för- och nackdelar. Trodde innan att jag hade min åsikt klar innan diskussionen tog fart på riktigt. Innan tyckte jag att det inte verkade vara en särskilt bra idé, då jag stått kvar vid den traditionella undervisningen som alltid funnits. Någon form utav osäkerhet infinner sig när man byter struktur på undervisning. Med denna osäkerhet kom även fördomar kring utvecklingen utav skiftet av undervisningsstruktur. I diskussioner har det bekräftats att fler hade likartade åsikter, men andra försvarade att denna tekniska utveckling. Jag ändrade min åsikt under diskussionen, och är mer inne på Julia Thielens spår i tweeten nedan. Inför industriella revolutionen kan jag tänka mig att en del ställde sig tveksamma till en ny livsstil.
     Emma Wärmefjord tar upp stress och huruvida det påverkar oss att ständigt vara uppkopplade. Jag tror inte att det handlar om själva tekniken i sig, utan mer om en kollektiv stress som figurerat på olika sätt i alla tider. Innan tekniken fanns nog andra saker att stressa inför. Med det sagt säger jag inte att jag är för stress och distans IRL och det sociala livet, men jag är övertygad om att detta kommer att kunna arbetas med och att vi om säkert 15-20 år inte kommer att tänka på samma sätt.
     Angående att folk bli dummare är jag inte beredd att hålla med heller. Jag tror inte att folk kommer att bli mindre smarta med ett mer osocialt sätt att uttrycka sig. Att vara social är en subjektiv uppfattning. I vår diskussionsgrupp diskuterade vi huruvida bussresande upprör många på olika sätt. En del klagar på att folk sitter på sätet närmast gången utan att tänka på att andra vill sitta, andra på att folk stirrar in i sina telefoner. Att en person sitter med sin telefon måste inte betyda att denne inte är osocial, då den kanske för konversationer med folk utanför sitt synfält.

Vill återkoppla till mitt tidigare blogginlägg om min farfar som gjort en teknisk resa utan dess like. En sådan resa tror jag inte att vi som är födda på 80-,90- och 00-talet kommer att göra, men att mycket kommer hända.

De tankar som först kommer upp i de sammanfattande texterna kring Tomas Lindroths artikel handlar om den ofattbara resan i teknisk väg vi gjort under så kort tid, något som de flesta med något tekniskt intresse kan skriva under på.

     I min familj finns det en person som är ett klockrent exempel på vilken resa västvärlden egentligen har gjort. Det är min farfar som är 87 år gammal. Han växte upp på landsbygden under 20- och 30-talet och hade ingen elekticitet i sitt barndomshem. När han i tonåren började träffa och uppvakta min farmor så satte han sig på cykeln och trampade i två mil för att träffa henne. Att bara läsa avståndet två mil får mina ben att darra, men jag kan tänka mig att det var värt vartenda tramptag för att få träffa sin livs kärlek.

     Med det perspektivet är det svårt att förstå hur mycket det kan betyda för vissa hur många 'likes' man får på sin profilbild på Facebook idag. I artikeln skrivs det om lärande och undervisning, men jag vill även belysa den sociala situationen som radikalt förändrats under den här resan - och hur resan kommer att fortgå. Vill inte påstå att människor pratar mindre idag och istället skriver (som det kan låta hos den fördomsfulle äldre generationen), men våra sociala strukturer förändras, liksom språket gör hela tiden. Mer om detta i senare inlägg.