emohdml.blogg.se

Emelie Öhman Lärande och delaktighet i digitala media, ht -13.

'The smartest room'

Publicerad 2013-10-26 13:33:45 i Allmänt

"Vi behöver inte längre försöka att vara 'smartast i rummet' - vi behöver vara i det smartaste rummet." Jag tycker att det är en väldigt bra förklaring till vårt nätverkande har utvecklats och även våra sätt att lära oss. Konkurrens är fortfarande påtagligt närvarande i jobbsammanhang och ett personligt varumärke, men i alla nätverk vi rör oss i så handlar en stor del faktiskt om att samla och ge kunskap.
Uttrycket "sharing is caring" slänger sig de flesta med, och min personliga uppfattning är som sådan att jag tror att vi som samhälle blir mycket starkare om vi lär oss tillsammans och sprider kunskap på ett sätt som är tillgängligt för alla. Då behöver vi i klassrummen sluta hetsa med att räcka upp handen på lektioner och i det avseendet tävla om vem som är smartast, då fokuset inte riktar till det kollektiva lärandet utan att nöta in frågor till ett prov. 
 
När Harry C. Blyleven i ovanstående tweet skriver om "the smartest room", så handlar det om att kunna finna relevanta källor till kunskap (nätverk) som man är intresserad utav. Jag till exempel är väldigt intresserad utav specialeffekt-smink. På youtube sitter många makeup-artister på sina kanaler och lägger upp tips och tutorials på hur saker och ting kan göras. Med mitt intresse kan det ibland underlätta att se hur någon annan gör istället för att läsa sig till det. På youtube finns även möjlighet till tvåvägskommunikation, jag kan skriva en fråga och förhoppningsvis få svar och tips om andra makeup-artister. Detta nätverk har inget med typiska skolämnen att göra, men är ändå en källa till kunskap där jag delar och tar del av information.
 
Internet är smockfull utav nätverk som går in och ut i varandra, och det kan vara svårt att smala ner sina infomationsplattformar för att faktiskt hinna kolla igenom material och kritiskt granska annat material. Det finns tjänster som erbjuder rum där man kan samla sina mest intressanta plattformar och följa dessa när något nytt tillkommer, istället för att "irra omkring" mellan 20 olika webbsidor i jakt på uppdatering varje dag.
Källkritik känner jag väldigt starkt för, och det har framkommit i tidigare blogginlägg, men jag står fast vid det. Det finns mycket diskussioner med påstådda vetenskapliga grunder, men som i själva verket är propaganska och spridning av fördomar och framförallt osanning. Med träning och ännu mer kunskap i framtiden kommer det att komma ännu bättre idéer på huruvida vi sorterar och lagrar information. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter i skolorna också.
 
Personal learning network tycker jag att folk för det första behöver bli mer medvetna om. Under dessa veckor på DML-kursen har jag lärt mig så mycket mer om mitt personliga nätverk än jag gjort tidigare. Ännu mer nyfiken är jag på hur vi kommer att prata om detta i framtiden.
Kommentarer (0)

Sen... igen

Publicerad 2013-10-24 12:01:36 i Allmänt

Att det ska vara så lurigt att komma ihåg att blogga i tid. Jag hoppas verkligen inte att själva bloggandet blir ett framtida yrke med stenhård deadline. I så fall flyger jag nog ut från chefens kontor innan jag ens hunnit packa upp mina grejer.
 
Detta blir en form utav resumé från seminariet kring den nätverkande individen som vi hade den 9 oktober. I vår grupp diskuterade vi mycket kring den enskilde individen, huruvida man kan etablera sig själv och sitt namn beroende på vad syftet är. Skall man söka arbete så kan man med nätverkandets hjälp bygga upp en portfolio på Internet som kan kan hänvisa till och visa upp arbetsprover på lämpliga ställen utöver sociala medier som till exempel Facebook, twitter eller liknande. Vi pratade även om hur nämnda medier granskas utav arbetsgivare i större utsträckning, något jag är lite emot. Min egna tanke är om det verkligen är nödvändigt att verkligen veta så mycket om en framtida anställds personliga liv med festbilder och statusuppdateringar sett från en arbetsgivares ögon.
 
 
Jag kan däremot tycka att det är tråkigt att man måste anpassa sin aktivitet på sociala medier med rädsla för att bli granskad utav personer som avgör viktiga saker, som exempelvis jobb som jag varit inne på. Det känns som att det blir en form av fasad för att framstå som exemplarisk anställd. Som vi pratat om under föreläsningar så krockar det med personliga intressen där man också nätverkar.
 
 
 I samband med den här tweeten pratade vi om gästföreläsaren Charlie och hans företag Ridestore som lagt mycket fokus i sin marknadsföring på kontakt med sina kunder på ett personligt plan. Engagemang i form utav chattrum, sms och mail leder ofta till att kunden "kommer tillbaka". Även större företag som H&M och liknande har etablerat sig i sociala medier som till exempel Facebook. Där kan man ta emot feedback som kanske gäller en viss butik i en viss stad. Jämfört med företag där man kan skicka mail och få tillbaka "autosvar" så är det mycket mer uppskattat att få ett svar som känns som att någon faktiskt läst ditt mail och formulerat ett svar som är specifikt för din fråga. Charlie berättade att hans företags mål är att vara bättre än en fysisk butik med biträden, fast online. Så som det företaget växt på ett antal år så kan man dra slutsatsen att det är ett mycket lyckat koncept med ett starkt nätverk med sina kunder.
 
 
 När vi kom in på den kompetenta nätverkaren så pratades det mycket om källkritik. Att kunna avgöra vad som ses som bra källor och inte i spridning av information är mycket viktigt för att inte fara med osanning. Jag tror att man kan lära sig att hantera källkritik om man sätter in som vana att granska det man läser och hitta relevanta källor, ifrågasätta och reflekera själv. Man kan i bildspråk lära sig att urskilja dokumentärt ifrån propaganda. Under onsdagens seminarium (23/10) pratade vi om kunskap och drog slutsatsen att kunskap är subjektivt och om det hade funnits riktiga sanningar så skulle inte konflikter uppstå.
 
 
 
Kommentarer (0)

Hur får man in vanan?

Publicerad 2013-10-01 23:46:39 i Allmänt

Ännu en vecka har gått, och åter igen har jag halkat efter med min uppdatering. Att få in vanan att göra saker överlag känns ganska lurigt om man inte självmant valt att ändra beteende. Känns dock bättre att skriva när man faktiskt har något att säga, istället för att pressa ur tomma ord. Kanske borde jag inte heller spara allt och skriva ett inlägg i veckan, utan dela upp till flera mindre inlägg. Vi får se hur det blir vid nästa bloggtillfälle.
 
Har tänkt mycket på datorer och funderar på hur länge min privata skall överleva. För tillfället har jag min trofasta laptop som snart fyller fyra år, men när jag ser mina klasskompisars datorer så är det inte utan att tänka att man borde skaffa en ny. Apple må vara ett bra märke, men jag tror inte att ekonomin tillåter ett sådant inköp. Å andra sidan är det en fantastisk möjlighet att kunna komma till skolan och därmed lära sig att hantera dessa typer utav utrustning, även om man kan ha en PC hemma. Det är mycket möjligt att jag stressar upp mig i onödan.
 
 
 Byte till ett helt annat ämne som jag gärna tar upp. TV är väldigt intressant. I min familj såg vi alltid på Beck-filmerna tillsammans när alla 5 familjemedlemmar bodde hemma. Då drack vi te och åt smörgåsar och det blev verkligen en grej som vi gjorde tillsammans. Det riktas mycket kritik till våra sociala relationer till familjemedlemmar, något jag ifrågasätter. Det kan väl inte vara så att den perfekta familjestunden definieras som det gjorde på tidigt 1900-tal, då elektricitet knappt var tillgängligt? Man måste väl inte prata konstant för att ett socialt umgänge ska vara just ett socialt umgänge?
Nu när jag flyttat hemifrån har jag en väldigt liten tv, med väldigt få kanaler. Jag tittar knappt på den, eftersom att jag inte tycker att det är lika trevligt utan sällskap. Blir inte det lite motsägelsefullt på ett sätt då? Bara för att man inte pratar med varandra, så kan en fysisk närvaro vara minst lika social enligt min åsikt.
 
Det är väldigt intressant att läsa andra kurskamraters tankar, och eftersom att jag ibland kan köra fast på ämnen att själv ta upp, så sätts det ändå igång tankar i huvudet som man själv kan spinna vidare på.
Definitionen på en grupp och ett nätverk är ganska diffust, då vi sett oss själva tillhöra grupper för bekvämlighetens skull (Networked). Det är som sagt lättare att säga att man tillhör en grupp än ett nätverk. Den enda gruppen jag kan komma på som man alltid kommer tillhöra är ens familj. Övriga nätverk kan man delta i eller inte göra det på eget bevåg, med undantag för kändisar. Det är ett undantag som verkligen får mig att inte vilja bli mer känd än jag kan hantera. Då blir all aktivitet på plattformer som når ut till många människor beroende av ett konsekvent tänkande. Om jag skulle skriv något olämpligt på en fanpage till exempel, så skulle det kunn expandera till något som jag själv inte kan styra över.
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela