emohdml.blogg.se

Under vårt gruppmöte den 23 oktober diskuterade vi sociokulturellt lärande och hade i gruppen riktat in oss på olika inriktningar i detta perspektiv; mediering, språk och artefakter. Jag valde att ritkta in mig på artefakter. Ska man förklara var en artefakt är behöver man också reda ut begreppet kultur. En kultur är en uppsättning av idéer, värderingar, kunskaper och andra resurser som vi förvärvar genom interaktion med omvärlden (Säljö, 2010). Man kan skilja på materiell och immateriell kultur, och artefakter i sin tur är de fysiska redskap som fyller vår vardag. Även där kan man skilja på intelektuella och fysiska artefakter och är uppbyga utav kunskap, erfarenheter och syfte. Dessa innefattar bland andra verktyg, instrument, informations- och kommunikationstekneologi, forskaffningsmedel osv (Säljö, 2010).

Så i en kultur utvecklas artefakter i takt med den kulturella utvecklingen. Det är lätt att se att vi lever i en konstgjord värld där allt omkring oss är uppbyggda utav människan. Nu för tiden är inte våra erfarenheter ett resultat utav en personlig dagbok. Vi kan "låna" andras kunskaper genom att lagra kunskap. Där kommer språket in. Ett språk är framtaget för att kunna ta till sig, låna, översätta, jämföra kunskap och kommunicera med varandra (Säljö, 2010). Medieringen är själva överföringen utav kommunikation och hur man ger och tar emot information. Ett exempel som Säljö nämner är att bli tillsagd att göra något och sedan göra det. Då blir språket medierat i form av språk från avsändaren, mottaget och tolkat utav mottagaren för att sedan leda till en fysisk handling.

En fråga vi ställde oss under gruppsammanträdet var "hur förklarar man ljus för någon som inte kan se?". Det ledde till en hel del olika förslag om huruvida man kan associera till andra sinnen, såsom att kyla är mörker och värme är ljust. Detta är alltså ett resultat utav att vi lärt oss att dels kommunicera med språk och samla erfarenheter som man kanske inte upplevt själv. Så alla tre element behövs i det sociokulturella perspektivet och samspelar mycket nära varandra. 

Roger Säljö (2010) Lärande i praktiken -ett sociokulturellt perspektiv

TWEET SOM INSPIRERAR

we no longer need to try and be "the smartest in the room" - we need to be in the smartest room #PLN #ecoo

— Harry C. Blyleven (@hblyleven) October 25, 2013

"Vi behöver inte längre försöka att vara 'smartast i rummet' - vi behöver vara i det smartaste rummet." Jag tycker att det är en väldigt bra förklaring till vårt nätverkande har utvecklats och även våra sätt att lära oss. Konkurrens är fortfarande påtagligt närvarande i jobbsammanhang och ett personligt varumärke, men i alla nätverk vi rör oss i så handlar en stor del faktiskt om att samla och ge kunskap.

Uttrycket "sharing is caring" slänger sig de flesta med, och min personliga uppfattning är som sådan att jag tror att vi som samhälle blir mycket starkare om vi lär oss tillsammans och sprider kunskap på ett sätt som är tillgängligt för alla. Då behöver vi i klassrummen sluta hetsa med att räcka upp handen på lektioner och i det avseendet tävla om vem som är smartast, då fokuset inte riktar till det kollektiva lärandet utan att nöta in frågor till ett prov.  

När Harry C. Blyleven i ovanstående tweet skriver om "the smartest room", så handlar det om att kunna finna relevanta källor till kunskap (nätverk) som man är intresserad utav. Jag till exempel är väldigt intresserad utav specialeffekt-smink. På youtube sitter många makeup-artister på sina kanaler och lägger upp tips och tutorials på hur saker och ting kan göras. Med mitt intresse kan det ibland underlätta att se hur någon annan gör istället för att läsa sig till det. På youtube finns även möjlighet till tvåvägskommunikation, jag kan skriva en fråga och förhoppningsvis få svar och tips om andra makeup-artister. Detta nätverk har inget med typiska skolämnen att göra, men är ändå en källa till kunskap där jag delar och tar del av information.

Internet är smockfull utav nätverk som går in och ut i varandra, och det kan vara svårt att smala ner sina infomationsplattformar för att faktiskt hinna kolla igenom material och kritiskt granska annat material. Det finns tjänster som erbjuder rum där man kan samla sina mest intressanta plattformar och följa dessa när något nytt tillkommer, istället för att "irra omkring" mellan 20 olika webbsidor i jakt på uppdatering varje dag.

Källkritik känner jag väldigt starkt för, och det har framkommit i tidigare blogginlägg, men jag står fast vid det. Det finns mycket diskussioner med påstådda vetenskapliga grunder, men som i själva verket är propaganska och spridning av fördomar och framförallt osanning. Med träning och ännu mer kunskap i framtiden kommer det att komma ännu bättre idéer på huruvida vi sorterar och lagrar information. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter i skolorna också.