Den tekniska resan.
De tankar som först kommer upp i de sammanfattande texterna kring Tomas Lindroths artikel handlar om den ofattbara resan i teknisk väg vi gjort under så kort tid, något som de flesta med något tekniskt intresse kan skriva under på.
I min familj finns det en person som är ett klockrent exempel på vilken resa västvärlden egentligen har gjort. Det är min farfar som är 87 år gammal. Han växte upp på landsbygden under 20- och 30-talet och hade ingen elekticitet i sitt barndomshem. När han i tonåren började träffa och uppvakta min farmor så satte han sig på cykeln och trampade i två mil för att träffa henne. Att bara läsa avståndet två mil får mina ben att darra, men jag kan tänka mig att det var värt vartenda tramptag för att få träffa sin livs kärlek.
Med det perspektivet är det svårt att förstå hur mycket det kan betyda för vissa hur många 'likes' man får på sin profilbild på Facebook idag. I artikeln skrivs det om lärande och undervisning, men jag vill även belysa den sociala situationen som radikalt förändrats under den här resan - och hur resan kommer att fortgå. Vill inte påstå att människor pratar mindre idag och istället skriver (som det kan låta hos den fördomsfulle äldre generationen), men våra sociala strukturer förändras, liksom språket gör hela tiden. Mer om detta i senare inlägg.